Idag är ALLTING orättvist *surar som ett barn och tänker fortsätta med det tills gud vet när*

Att ha flygfärdiga barn är ingen höjdare, vill jag lova. Önskar jag vore en fågel som satt i boet och bara kunde putta ut ungen över kanten och som jag instinktivt visste att den kunde flyga om den blev tvungen. Men tyvärr så är jag människa.

Imorgon åker Frida till London på weekend med sin väninna. Själv sitter jag och vrider snart ut och in på mej i ångest. Har inte sovit ordentligt på 4 nätter, och nu i natt drömde jag (de få stunder jag lyckades sova innan jag vaknade med ett ryck som vanligt) att jag letade mej fram i trånga gränder och en massa om katolska kyrkor med vackra glasmålningar. Kyrkorna var stängda när jag ville komma in i dem. (Nej, jag är inget vidare värst troende)

Jag mår verkligen illa av oro, och kan inte göra något åt saken. Hade jag sagt nej till att hon fått åka nu så hade hon åkt om ett halvår när hon fyllt 18 istället.... och hon hade hatat mej för det.

*suckar tungt*

Nej det är väl dags att krypa i säng och ha tvångstankar ytterligare en natt över allt som kan hända. På måndag kommer tjejorna hem och jag hoppas att det hålls en och annan tumme därute i cybervärlden för att jag fortfarande har förståndet i behåll vid det laget.

Vet faktiskt inte om det öht blir någon utställning för mej i helgen, eftersom jag känner sån olust.

Vadan denna hysteri? Får man influensan så får man. Den är inte värre än någon annan influensa, men hela Svenska Folket (som vår regering vill massvaccinera) har bildat två läger. För eller emot vaccin. Det har mej veterligen fortfarande varit färre dödsfall av svininfluensan än en vanlig normalinfluensa... men så är jag inte helt insatt förstås, eftersom hela historien ter sej ganska ointressant i mitt tycke. Uppblåsta skrämselskott, mest.

Själv finns det inte på min världskarta att skicka in ett vaccin i kroppen som inte är ordentligt testat och dessutom framtaget under stor press och stress. Ett vaccin som dessutom verkar bäst på friska vuxna människor som inte är i riskgruppen för influensan. Och OM nu vaccinet ska ha någon samhällseffekt så ska 80% av befolkningen behöva vaccinera sej, vilket jag tror är en omöjlighet.

För mej verkar det fruktansvärt onödigt, och jag har aldrig under mina 40 levnadsår tagit ett influensavaccin och haft årsinfluensan (som funnits sedan barnsben.... det första jag minns hette Bangkok) endast 2 ggr.

Idag kom A tillbaka till jobbet efter att hela familjen legat däckad i 2,5 veckors tid. Matt och mör såg h*n ut, men inte ens det skrämmer mej.

Nej, det blir inget vaccin för min eller mina barns del....

Den här bilden är tagen i Riga med tanke på och tillägnad åt en kär bloggvän.

Ha en bra Nalle-Dag, Ewa :-).... (och ni andra också förstås som vill uppmärksamma dagens internationella tema).

Precis uppstånden efter 30 min på cykeln i källaren, precis som i går. Tänkte ta 30-min-pass varje dag denna vecka för att mjukstarta. Skönt :-)

Nu stundar en TV-kväll med nästan hela familjen. Tomas och Simon ska inreda Sveriges fulaste hem. Me like

Har surfat runt lite grann och inser hur mycket folk verkligen bryr sej (i negativa ordalag) över hur andra skriver och vad de skriver om, och t.o.m NÄR de skriver och hur ofta, hur de stavar och hur de formulerar sej. Har folk verkligen inte annat för sej än att hitta fel hos varandra??? Helt otroligt hur negativismen drabbat bloggvärlden på ett sätt som jag inte upptäckt tidigare (eller är det kanske jag som är låg, och letar negativa saker att hänga upp mej på?).

Ska ta mitt bloggande under allvarligt övervägande.

Ligger halvt tillbaka-lutat med min Lilla Blå på laptop-kudden, lurarna i öronen och har precis avverkat fredagens omgång av Idol på webben, samtidigt som jag låtit 4-5 massageprogram gå under mej (i massagefåtöljen) i vardagsrummet som strålar av stearinljus. Trevlig kväll må jag säga, och det trevligaste var ju att Eddie fick stanna kvar. Har än en gång lyckats hålla mej ifrån alla nyheter (även fast min chef höll på att försäga sej igår) så det var helt överraskande och förkrossande att Eddie skulle behöva sitta på den där otrevliga stolen igen. Tre av mina fyra favoriter håller sej fortfarande kvar, och det är bara Clara som blev utröstad ganska snabbt.

Annars så har söndagen gått i ganska maklig takt. Gick upp seeent eftersom Anton "tvingade" mej att sitta uppe till 1 i natt för att se färdigt på Rötter och varje gång jag somnade så slog han mej i huvudet. Halv 11 vaknade jag, med kollosal huvudvärk eftersom jag sovit alldeles förlänge. Efter ett par koppar kaffe och tillbakaställning av klockan (så att den blev halv 11 IGEN) kände jag mej redo att röja i lite burar i marsvinsrummet. Nu har jag så "få" marsvin så nu räcker en spånbal hela varvet runt :-) Ett stort steg på vägen till att minska antalet djur.

Sedan blev det 30 min på cykeln i källaren. Det blev ett kort pass eftersom det ju var ett par månader sedan jag cyklade. Ska försöka cykla tre-fyra 1-timmarspass i veckan för att få bort alla ostbågar som lagt sej runt midjan. Det blir nog inte så svårt, eftersom det var ett ypperligt tillfälle att lyssna på cd-bok :-) Ska önska mej en crosstrainer i julklapp så att det går att variera sej.

Efter en välbehövlig dusch åkte vi till NetOnNet och köpte en kamera till Anton som han bestämt köpa för pengar han har, och en webkamera till Frida. Blev lite pyssel till Tony och mej också. Ett strykjärn som förhoppningsvis inte läcker vatten (och som vi tänkt köpa nytt i över ett år), en liten söt laptop-mus som vi kan ha till vår nya lilla laptop-kudde, och ett USB minne på 16 gig.

Medans Tony lagade middag passade jag på att montera mina foton i småramarna. Tyvärr hade vi inte rätt storlek på spik som jag behövde för att sätta upp tavlorna på väggen, men Tony skulle fixa fram det imorgon så att allt blir bra :-)

Nu ska jag ge marsvinen sin nattutfodring, krypa ned i myspyskläder, välja ut lite soft musik i mp3:n för att återigen sätta mej i fåtöljen och läsa lite i min bok. Marian Keyes "Är det någon där" är bra, men jag ägnar alldeles för lite till åt den för att den ska ta slut inom någon överskådlig tid. Jag har ju så mycket böcker som ligger på tur efter denna (två hööööga staplar på nattduksbordet... eftersom bokhyllorna redan är fulla) så det vore ju bra om den tog slut någongång.

Hörs imorgon och jag önska er en god natt.

Gick upp, hade sönder duschhandtaget och åkte till jobbet för att inventera.

När vi hade räknat allt spackel, cement och betong så tog jag min kamera och gick en fotorunda runt sjön Trekanten.

Här är resultatet:

Mer blev det inte av de (säkert) 120 bilder jag tog. Både kameran och jag hade lite ofokus.

Åkte hem, hämtade Tony och Anton för att åka på liten shoppingrunda. Först Bauhaus förstås för att köpa nytt duschhandtag, sedan Farsta för att framkalla bilder och byta en topp jag köpte igår. Tyvärr så hade jag glömt toppen hemma, så det blev inget byte. Däremot hittade vi Dan Browns "Den Förlorade Symbolen" åt Tony (som han f.ö. har roat sej med ända sedan vi kom hem). När jag hämtade mina foton, så tyckte jag att de såg lite små ut till ramarna jag redan köpt, men min fotokille sa att det var bara att komma tillbax om så var fallet. (Saken är den att jag ska liva upp en vägg med lite färgglada småtavlor av fjärilarna jag tog i somras i Fjärilshuset. Det enda som finns på väggen nu är den Gröna Bron och det blir lite tråkigt utan färg.

När vi kom hem så var bilderna mycket riktigt en centimeter försmå för ramarna, och jag fick snällt åka tillbaka och göra om. Han fixade fram dem på 10 minuter, och inte behövde jag betala något heller. Tackar och Bockar för den vänligheten. Under de 10 minutrarna passade jag på att köpa Varuhusets 4:e säsong som kom ut för över en vecka sedan, men som jag glömt bort att köpa. Hade glömt toppen IGEN så den blev inte bytt nu heller. (Är det ett tecken att jag ska behålla den tro?)

Sedan blev det för min del middag med tända ljus i TV-soffan med påföljande kaffe under filten till två Varuhus-avsnitt. SÅÅÅÅ mycket tid :-) En HEL KVÄLL över till att göra vad jag ville. Hade halvt om halvt lovat att åka till IKEA, så när jag suttit i soffan dryga två timmar så åkte jag helt sonika iväg. Köpte hem laptop-kuddar att ha i knäet så att fläktarna i datorn får någon effekt och så att man slipper att få brännskador på låren.

Fick också med mej en härlig filt som jag tvingat min mamma att köpa åt mej i julklapp med löfte om att köpa den själv.. (så att hon slipper) och så några fler ramar (eftersom det skall göras lite julklappar) och så lite annat. Jag måste vara IKEAs bästa kund någonsin. Swischar in 25 minuter i 8 en lördagkväll, går igenom varuhuset på 15 minuter, står snällt i kö till kassan för att betala 900:- och är ute 2 minuter i 8. OFTAST går det till på det viset och det fungerar alldeles ypperligt. Hela utflykten brukar max ta 45 minuter.

När jag kom hem satte jag mej och beställde förstoringar på Crimson.se. Ett ställe som jag fått rekommenderat från fler olika håll. Vi får väl se.

Ska ändra lite färger i vardagsrummet och jag förstorade bland annat denna till 50*70 som kommer att matcha min nya filt och mina nya gardiner som jag håller på att leta tyg till

Nu ska jag in till marsvinen och städa lite, och sedan ska jag antingen ta ett pass på cykeln nere i källaren (Tony har riggat upp min cykel på en trainer idag, så att jag kan använda den som motionscykel i vinter) eller så ska jag lägga mej i soffan med min halva påse ostbågar och titta på sista avsnittet av Rötter. Vi får se vilket det blir. Det lutar starkt åt det sista alternativet ;-)

Kramizar och Godnattizar till er alla.

Lycka är att ha Varuhuset säsong 4 i min ägo, helt ny i förpackning. *sätter på te, tänder några ljus och kryper ned under filten i TV-soffan*

Bilderna tagna idag på min lunchpromenad. Trots 8-megapixels-telefonkamera så blir bilderna såååå dassiga. Det får mej att bli påmind om finessen med att låta saker vara det de är. Telefonen är en telefon och kameran är en kamera. Men visst är det väl fina färger :-)

Imorgon är det inventering på jobbet och vi beräknas vara klara vid lunchtid. Då är det jag som tar med mej riktiga kameran och går ett varv... så håll en tumme för vackert väder i Liljeholmen imorgon.

Började min kväll klockan 16 med att möta upp S i Liljeholmens nya inomhusgalleria som öppnade i onsdags.

Till skillnad från igår så fick jag med mej lite kläder hem.. ett par tights, en kofta, en topp och två linnen med öppningserbjudande-priser. ATTANS!! Jag som INTE skulle köpa några kläder den här månaden hade jag ju bestämt mej för. Nåväl... det är ju lite svårt nu när man börjat växa sej stor som ett hus.... Och koftan var ju så söööt så man kunde dö för den. Hm...

   (Åh vilken tur att jag hittade den på nätet, så att ni fick se den :-)

Sedan iväg och småhandla matvaror i storaffären som var smockad med folk som skulle handla mat för hela lönen innan pengarna tog slut, vad det verkade. Själv stod jag där med ett paket billys-pizzor, två chipspåsar med tillhörande dip, och två liter mjölk.

När jag kom hem så skyndade jag mej med det jag skulle göra, innnan vi kunde sätta oss och fredagsmysa.

Jag och sönerna håller denna vecka på att plöja Rötter på DVD, någonting som jag verkligen kan rekommendera. Om inte annat i utbildningssyfte eftersom historien är minst lika viktig och betydande i människosynpunkt som förintelsen är i mina ögon. Rötter är dessutom en serie som aldrig blir gammal eller skulle kunna kännas pasé.

Nu när jag suttit tre timmar framför TV:n så säger marsvinen att det är deras tur för lite qualitytime, och de har de rätt i. Nästkommande 1,5 timme ska gå till dem medans jag vakar in sonen vid midnatt.

Passar på att önska er alla en God Natt.

Underbar översättning.

Oh Don Piano ??? *skrattar*

Idag har jag slagit mej lös ur "alla hemmets måstens" bojor och gått på bio med två av mina kollegor. Efter en maffig chicken club sandwich med pommes frites och coleslaw till middag och en trevlig fönstershopping i klädes-och-parfymeriaffärerna, så gick vi på på Bröllopsfotografen. En lättsam men inte helt okomplicerad svensk komedi som gjorde att en torsdagskväll kändes lite lättare än annars :-) Värd att se som stämningsförhöjare i höstmörkret.

Fick ett samtal igår från en kvinna som presenterade sej att komma från försäkringsbolaget X (=jag minns inte och har aldrig tidigare hört talas om försäkringsbolaget i fråga).

Tyvärr hade jag inte A till hands, för jag brukar låta honom svara på alla 04...-nummer, då de allra flesta försäljare numer sitter i landets södra del. Har lärt honom att höra varifrån de kommer och att sedan säga att jag inte är hemma om det är en försäljare.

Men den här gången fanns min personliga sköld inte tillhands, så jag fick kämpa på egen hand.

Mitt standardsvar:

-Jag är inte intresserad, så det är ingen idé att vi pratas vid mer nu.

-Vad är du inte intresserad av?

-Att prata med försäljare. Vet du att du är den femte säljaren som ringer sedan jag kom hem för två timmar sedan och jag har annat för mej ikväll.

-Ja men mej har du inte pratat med, eller så har du rent av lagt på luren då jag ringt.

-(?)

-Jag har nämligen väldigt viktig information att ge dej om vår cancerförsäkring som vi dessutom har skickat info till dej per post.

-Ja, jag läste den som hastigast och jag tycker att det är vansinnig försäljningsmetod ni har att sälja på människors rädslor. Jag är fortfarande inte intresserad.

-Men den här försäkringen.....

-Okey, vi gör så här. Jag tar ditt hemnummer och så kan väl jag ringa dej när du kommit hem från jobbet och så kan vi på DIN lediga tid prata om cancerförsäkringar, du och jag.

-Jaha, nehej. Då säger vi så. Hejdå.

Jag brukar verkligen inte vara så grym och hård, men jag var RIKTIGT irriterad. Lite glad var jag också att jag fick en försäljare att nästan slänga luren i örat på mej. ETT - NOLL till mej.

Jag blir så in i döden TRÖTT och tror att jag fått en överdos av telefonförsäljare.

Jag har varit telefonförsäljare själv. På min storhetstid satte jag säljrekord på säljrekord, utan att någon kände sej lurad. Arbetade för CTRF (Cancer och Trafikskadades Riksförbund) och satt och ringde runt och störde folks middagar och tv-kvällar. Det var roligt och ALDRIG att jag stötte på surkärringar som jag själv. Förmodligen för att jag utförde mitt arbete med själ och hjärta och inte lät som att jag läste innantill ur ett manus. Efter att ha kommit tvåa i en rikstäckande säljtävling, fick jag ofta åhörare/medsittare för utbildning. Ibland kom det någon och satt bara några samtal för att återfå inspiration.

Den mest givande episoden var den gången när jag satt och ringde i Uppsala... eller var det Västerås... Stötte på en mormor till en liten flicka som när hon var spädbarn liggandes i barnvagnen blivit nedmejad av en rattfull bilist som kört upp på trottoaren. Flickan var förevigt handikappad efter detta. Mormodern hade aldrig hört om CTRF tidigare och lämnade välvilligt ut dotterns (mamman till den lilla flickan) telefonnummer så att jag kunde ringa upp henne. Fick genast tag på henne och berättade om föreningen och vad den kunde hjälpa familjen med.

Ett halvår senare kunde man se den lilla flickan i ett heluppslag i expressen med lovord för den handikapputrustning och rekreationshjälp flickan fått av föreningen. Jag grät floder när jag läste tidningen.

Jag och min dåvarande man drog oss ur CTRF för att prova våra egna vingar tillsammans med några vänner. Vi startade upp Telehjälpen/Riksföreningen för Cancersjuka och Cancerforskning. Vårt mål var hela tiden att få ett 90-konto vilket gjorde att vi skulle bli granskade av SFI (Stiftelsen för Insamlingskontroll). Vi arbetade efter SFI:s regler och lämnade bidrag till Lund och Uppsala för forskning och Vidarkliniken för vård.

Tyvärr gick jag ur styrelsen då vi skilde oss 1995 och något mer med Telehjälpen har jag inte haft sedan dess. Tyvärr såg jag att de i sept.09 ännu inte fått 90-konto, och styrelsen är idag en helt annan än från början.... om föreningen ens är aktiv.

Nåväl... hur det nu är så har jag utvecklat någon typ av allergi mot telefonförsäljare som inte ens kan bemöda sej med att åtminsone försöka utföra sitt jobb så att det inte låter som att prata med en halvanalfabet som precis lärt sej läsa högt. Om budskapet dessutom är en försäkring mot cancer så tar det sej genast orimliga proportioner. Eftersom jag precis sett cancerns gång på nära håll, så VET jag hur den ser ut sitt byte och inte ger sej förrän bytet är fällt, och det kan ingen försäkring i världen ändra på.

... men kanske ska jag leta upp någon annan rolig försäkring imorgon. En mot att inte bli överkörd av en buss vore ju bra så här i storstan.... *fnys*

Man kan undra om han är både döv och blind

Idag har jag fått ett roligt mail. Eller så JÄTTEroligt var det väl inte, utan det var mer en information inför minsta sonens utvecklingssamtal och hur man får fram utvärderingarna via skolwebben med hjälp av e-legitimation.

I mailet står bla:

"Om du som vårdnadshavare inte har tillgång till dator med Internet måste du kontakta elevens mentor för att få papperskopior av den skriftliga informationen."

Undrar hur det var tänkt att vårdnadshavare utan tillgång till dator ska få information om hur de ska gå tillväga när de nu inte har internet??

Åååååh